Damaged Goods
Jag har världens bästa föräldrar. Världens bästa. När jag ligger halvt döende i min lägenhet med den värsta baksmällan i hela mitt liv och med en lägenhet som vittnar om en grillfest med fullt hus karaktär, så kommer de som räddande änglar. Blåbärssoppa och cola laddas det med i försök till att jag ska lyckas få i mig någonting överhuvudtaget, eftersom det inte lyckats tidigare med fast föda.
Men det är inte stopp där de tar sig även an det bombnedslag min lägenhet förvandlats till under gårdagskvällen med alla tomma vinare, burkar, flaskor, tallrikar, matrester som bara lämnats åt sitt öde. De fixar grovgörat medan jag ligger halvdöd. Först efter 18 lyckades jag pallra mig upp ur sängen på riktigt och in i duschen.
Systers uppmuntrande ord på telefon: ”jaa det var vid 24års åldern som jag plötsligt drabbades av rejäla bakfyllor. Nu blir jag ordentligt dålig efter varje gång jag gått ut…”
Att åldras är inte uppskattat.
Men gårdagskvällen var iaf rolig, men kan inte säga att det var värt det såhär med facit i hand.
Sa jag förresten att jag har världens bästa föräldrar?
Känner igen det där, så fort jag tar ett glas vin eller en öl säger karln "kommer du spy nu? eller sparar du det tills imorrn?" typ :P nu är det ju inte riktigt såå illa, men det är ändå orättvist! :P du ska inte springa vårruset imorrn eller?
