Ett AugustibarnsOrd

Det håller på att flyttas in på våningen under mig. Båda rummen ska fyllas på nytt.

Själv sitter jag i soffan med det blommiga täcket över mig och har sändningen från Stockholm International Horse Show på tvn framför mig. I riktig första adventsanda har jag nyss tömt pepparkaksburken, bara smulorna kvar nu. Men med tanke på att jag spinnat tidigare ikväll är det ju helt okej!

Horse showen är alltid kul att se. Är man hästmänniska så hör det väl till traditionen att varje år, vanligtvis i December, bänka sig antingen i Globen eller i tv-soffan för att se dessa underbara djur. Det hör julen till.

Men det påminner mig idag även om saknaden av gamla dagar. Hästen, hästarna och människorna. Kommer man hitta tillbaka helt dit igen? Jag drömmer iaf om det.  

Första advent idag. Nedräkningen har börjat. Nedräkningen till ovissheten. Spooky!

I gammal juletid
Syster och Jag

Hemma efter ett skönt och efterlängtat spinningpass på Majornas med Richard som ledare. Hans pass är bara så roliga! Kanske inte alltid att musiken matchar min smak direkt, men det gör inget för humorn gubben har kompletterar det fullt ut! Idag spelades bla Christer Sjögren med Mitt eget blue Hawaii... Och när Arvingarnas Eloise kom försökte han få oss alla att starta en allsång. Hans eget sångförsök resulterade i att han tappade takten helt och "åttorna" blev lidande! Man är iaf på bra humör när man går därifrån!

Något som gör mig på mindre bra humör är konflikterna i Bangkok. Jag hoppas att det ska komma en lösning riktigt snart, men så ljust verkar det ju inte. Att det legat och grott i så många månader är ju aldrig bra. Man kan bara hoppas att det inte blossar upp till ännu större konflikter, och även däremellan demonstranterna. Förhoppningsvis stannar det vid dagarnas sprängladdningar, men är det möjligt?

Ur den egoistiska synvinkeln hoppas jag på en lösning så våran efterlängtade resa blir av som planerat.  

Men nu till att avsluta detta inlägg med något som gjorde mig på nästan på lika bra humör som spinningen ikväll. Igår på jobbet var nämligen mannen här nedanför, Per Fritzell, inne på jobbet. Han gick med en liten pojke, kanske ett barnbarn, pratade om magi och log sådär glatt. Då kom vi att tänka på Paul och när han köpte sin badboll!

Ännu en dag ledig då jag nu är inne på min andra vecka på jobbet utan schemalagda tider. Jag går endast på extra tider dessa veckor och de är jobbigt att veta att lönen kommer att bli därefter!

Har ju en resa som jag måste spara till, plus att de är ju jul snart vilket innebär ännu fler utgifter.. Men några av julklapparna blev faktiskt avklarade i veckan då jag och Maria tog oss en sväng till Ullared! Haha Det gick väldigt smärtfritt denna gång med, speciellt med tanke på att det var samma dag som barnbidraget kom! Det enda som blev lite tokigt var att vi inte åkte av på våran avfart på vägen hem utan fick åka genom Göteborg i värsta trängseltrafiken, lycklig jag var då... Bilar överallt, visste inte exakt hur vi skulle åka och med en bil där dragläget skiljer sig såå från de Volvos jag är van att köra. Och när vi väl kom hem saknade jag två saker som jag köpt, antagligen låg de kvar på bandet. Fastän jag dubbelkollade. Måste väl ha hamnat bland nästa kunds varor. Men kul för henne då! Hoppas chipsen smakade och att du blev nöjd med sminkväskan!

Så helgen då. I fredags när jag och Julia var på väg till vagnen från jobbet var det en dam som stoppade oss. Med en viss panik i rösten berättade hon att hon inte hittade tillbaka till sitt hotell, hotell Scandic. Hon undrade självklart om vi kunde hjälpa henne. Då det finns ett x-antal hotell runt Nordstan/Brunnsparken, och då vi inte själva är vana besökare av dessa så blev vi lite osäkra själva. Men vi tog med oss damen och gick runt hörnet där vi hade för oss att det faktiskt skulle ligga. Under tiden berättade hon att hennes man satt uppe på hotellrummet och väntade, hon skulle bara gå ner och köpa middag till de från McDonalds. Dit hittade hon men tillbaka blev desto svårare. Hon var ju inte van vid storstan, kom ju från nått samhälle i typ Småland! Haha Hon hade humor iaf! Och hon skulle inte berätta för hennes man om detta äventyr, men barnbarnen skulle allt få höra! Vi hittade iaf hennes hotell och när vi skulle gå tvingade hon på oss en hundring! Tvingade är rätta ordet. Herregud vi gick bara med henne runt hörnet, men vi fick inte protestera. Hon tyckte vi skulle gå och köpa oss en fika. Verkade väldigt tacksam för vår hjälp och du vet Nordstan kan säkert verka skrämmande stort för vissa besökare...

Fikan bestämdes bli en öl i Vasa, men omvandlades ganska snabbt till en kommande lunch på lördagen istället. Resten av kvällen satt vi hemma hos Julia och drack Chai-te, knaprade på flingor och löste korsord. Mycket trevligt!

Ja sedan kom ju lördagen. Med först jobb på dagen och sedan skynda sig att gör sig klar och åka direkt med en taxi till festen. Festen var en 50års fest (två killar som fyllde 25). Ena killen som fyllde år är nämligen tillsammans med en av tjejerna på jobbet, Nettan, och det var genom henne vi kom med i bilden. Det skulle nämligen vara en hel del singel killar med och då behövdes det även tjejer. Och då är det ju det bästa att vända sig till Åhléns! Jag lyckades självklart i all stress på jobbet glömma min plånbok där och inser det när vi redan är framme. Inga pengar och inget leg, en riktigt bra början. Men jag kunde som tur va låna pengar av de andra så att jag skulle kunna handla i den lilla "baren". Vilket egentligen inte behövdes för min del då de serverades vin och öl till maten... Roligt var det iaf med mat, presentöppning, dans och triangeldrama! Haha!

(Och Angelina vi kanske kan ta om samtalet vi hade på telefon va? Minnet sviker mig för vad det sas!)

Tillslut tog vi en taxi förbi mig för att hämta mitt pass, då jag såklart väckte stackars Maria som skulle upp och jobba dagen efter. Hade ingen tidsuppfattningen alls under hela kvällen. Vi for till någon som Stephanie kände och som senare fixade in oss på Push. Kanske inte direkt min smak av ställe, men då har man vart där å. Haha. Vid det här laget hade jag så ont i fötterna att jag tillslut efter en stunds plågan drog mig vidare från stan.

Kände inte av någon direkt bakfylla under söndagen, mådde hyfsat bra med tanke på kvällen innan. Visst kändes kroppen typ marinerad av allt vin, men jag låg inte utslagen i soffan. Nä det fanns det ju inte tid för. Syster och Tommy kom hit och hämtade sängen min som Malin fått låna medan hon bott här. Sedan var det en snabb dusch som gällde, ett oväntat samtal från Julia och de andra i fikarummet på jobbet. Haha Vagnen in med Maria för att hämta plånboken, och kika förbi i butiken. Möts av leenden, är ju alltid trevligt...

Sedan sprang vi till vagnen för att åka till Liseberg, där det är julmarknad med snögaranti. Det var så himla mysigt med alla upplysta träd och byggnader! Den lilla skridskobanan, skidbacken i Flumride och alla små försäljningsstånd som sålde alla möjliga saker. Kallt var det också, precis som det ska vara på julmarknader. Det hör ju till. Fast Hådéns val av skor var inte de bästa så det blev för kallt för henne. Så för att minimera risken att hon skulle få vita tår rörde vi oss hemåt, men först efter lite strul med vagnar och ytterligare några språngmarscher till dem.

 Stannade till vid Mariaplan och köpte med oss pizza som vi sedan åt hemma i soffan, där jag slutligen somnade till Da Vinci koden som gick på tvn.

Nu efter denna skrivna roman ska jag ta och göra lite frukost och få upp Hådén ur sin säng! Hade!    

          

     

Idag var en av mina favoriter och handlade på Åhléns, nämligen Mia Skäringer. Mia från Mia och Klara. Serien som är så underbar! Satt senast och såg på den i lördagsnatt och man kan inte få nog av den! Redan innan de slog igenom i tv-rutan lyssnade man till och skrattade hejdlöst åt deras karaktärer i radion, i Roll on i P3. Och till den som missat dessa brudar säger jag bara ojoj..

Men det som var så märkligt idag var att jag kunde nästan inte hålla mig från att le och börja skratt när jag hörde henne prata, var som att jag bara väntade på poängen, på ironin. Men den kom ju såklart inte. Men eftersom de kan hålla sig så pass allvarliga och vardagliga i serien kändes det nästan som att det var hennes karaktär vi mötte. Men så måste det ju vara för de flesta skådespelarna att de jämförs och förknippas allt för ofta med rollerna de gör. Men det är ju så vi känner de.

Igår kväll var vi på leverantörs kväll hos Diesel. Mycket trevligt där det bjöds på buffé, alkohol, godis och en smygtitt på kommande kollektioner vi får till butiken. De var jättetrevliga och duktiga. Man får en annan syn på kläderna när man hör tanken bakom de. Och det kommer komma en hel del fin fina grejer framöver!

Var även och vaccinerade mig igår på min lediga dag. En spruta i vardera arm, roligt.

Sista dagen för detta besök här hemma har jag spenderat i det stora hela med Anki. Började med en tur till birsta för igenlämning och spanande efter min efterlängtade julstjärna. Har nu hittat en som fick följa med hem. Men vill påpeka att jag blev djupt besviken på årets julsortiment på IKEA. Inte en enda traditionell julstjärna kunde vi hitta. Efter att man tagit sig genom hela varuhuset med alla dess gångar och pilarna förväntade jag mig iaf någon liten ynka pappstjärna. Men icke. Tur att Rusta hade laddat inför julen!

Sedan tog vi lilla blå och for vidare till klubben för att kolla läget. Promenerade i kylan ner till Finess och de andra där i hagen. Hon är så fin min Finess! Fölen var glada och tokiga. Eftersom jag glömt varenda gång att fråga vad de fått för namn får de dras med smeknamnen "Bäbis-fölet" och "Damp-fölet".  Träffar man de förstår man vem som är vem.=) Men de är superfina bägge två!

Sedan är det så att jag har en väldigt snäll vän, med en väldigt snäll häst. Så jag fick äran att motionera mig själv och den snälla hästen.  Eftersom det hade blivit en miss med ridhusschemat var det dubbelbokat, men då på ett bananskal halkade jag in och fick vara med på ena lektionen! Om jag inte var smått nervös nog för att ridningen, blev det ännu mer när jag plötsligt skulle samsas i en grupp med 7 nybörjare... Men allt gick ju så bra, snälla hästen var fin, jag satt kvar, och snälla Anna verkade vara nöjd över att få sin häst motionerad! Och några gapskratt från läktaren hörde jag inte heller!

Men träningsvärk lär väl komma!

Nu ska jag packa klart och fortsätta kolla på Idol med pappa min! Sedan blir det nattåget. Det sista känns inte så lockande, inte heller att gå direkt till jobbet imorgon för en heldag. Någon som vill byta?

Fina Finess



              


    

Ett besök i stallet idag. En titt i ett gammalt fotoalbum i cafeterian får mig att längta tillbaka till den gamla goda tiden då vi alla var tillsammans och tiden gick i stort sett bekymmerslöst förbi. Kan man inte få uppleva det igen?
Visst saknar jag hästarna. Och när frågan kommer om inte den hästen är något för mig, om jag inte ska åka och provrida känns det lite jobbigt. Min replik tillbaka blir att jag inte har någon kontroll på mitt liv ännu. Just så de känns, har inte hittat mina lösningar ännu. Men min tid kommer väl. Förhoppningsvis. 

Jag vill iaf ta med den söta lilla "björnen", som är såå gó, hem! Får ta det med mamma hennes, känner ju henne väl, plus att hon blev mutad med två äpplen idag! Kanske det kan gå vägen... 

Sitter vid köksbordet hemma i huset hos mina föräldrar. Det är alltid lika skönt att komma hem hit och landa.

Två timmar av gårdagseftermiddagen tillbringad jag och pappa sittandes utomhus, i den bitande november kylan, på en läktare i Norrporten Arena. Hejandes förgäves på ett otursförföljt Gif Sundsvall. Resultatet var utan tvekan orättvist. Bittert.

Allmänt gillar jag att gå på dessa hemmamatcher. Så roligt att sitta på läktaren med alla fotbollsproffs runt omkring en. För det är just vad alla åskådare blir, proffs. Proffs som vet precis vad som borde göras eller hur han Söderberg skulle ha agerat just i den situationen. Det är som att kunskaperna kommer per automatik när man tar på sig sitt favoritlags souvenirer eller när man intar sin plats framför matchen. Spelar ju egentligen ingen roll om det är på läktaren, hemma i soffan eller ute bland folk på någon bar. Vi vet ändå bäst.

Men de som nog har det tuffast ute på plan är väl domarna. Hur otacksamt måste inte deras jobb vara? De blir nästan ständigt utskällda och får ta emot gliringar från alla håll. Beundransvärt är att de verkar kunna stänga ute de mesta av all skit som kommer från läktarna. Själv skulle jag nog ta åt mig för mkt och slutligen bryta ihop om jag behandlades så på mitt jobb. Tur är väl då att jag jobbar i butik och inte som domare. Är inte lika vanligt i butiksvärlden att man blir utbuad av 3000personer samtidigt..

Började denna dag med ett besök hos doktorn med förhoppningar om att jag nu ska få reda på om min allergi för nötter fortfarande är befintlig. Tyckte det var en bättre idé att de får testa mig än att jag käkar en massa nötter för att sedan se vad som händer. Får dock vänta några dagar på svaret.

Mobilen min har gett upp för stunden och träffa tina får vänta till imorgon.

Ikväll blir det nästa sportevenemang med pappa. Då är det hockey för hela slanten när Timrå möter Linköping!

Eftersom det är länge sen sist jag uppdaterade här så har jag inte tidigare nämnt våra Kick off med jobbet som vi hade i torsdags. En mkt lyckad sådan på Cabaret Lorensberg. Bjuder på några bilder.