Ett AugustibarnsOrd

Ytterligare en vecka har gått och dagarna har gått förbi fort trots att de inte ägnats åt arbete. Jag fyller dagarna med annat och flyr fortfarande verkligheten.

Kommit igång med träning har jag i alla fall, en månad på ego fick det bli. Var verkligen skönt att spinna igen! Imorgon blir det ett pass igen.

Helgens innehåll var blandat. Lördagen tog jag med mig mamma och for en sväng ut på vårmässan, en snabbvisit blev det dock. Lite rörigt där i år måste jag säga, men självklart blev det lite inköp, torkat renkött och getost! Ett måste för Sjödins! Sedan for vi vidare en sväng till Birsta där tiden gick för snabbt och jag var plötsligt en timme efter i min viktiga dagsplanering!

En sväng till Armani på eftermiddagen för en ridtur. Överskottsenergi blev ledordet för turen. Alla chanser som fanns till att bli rädd togs! Men vi kom ju tillbaka båda två till stallet och det är väl det allra viktigaste!

Lördagskvällens senare fest och utgång var minst sagt speciell!=) Underhållande personer kan man säga! Haha Kul var det iaf, men min stressiga dag gav sig påmind genom kombinationen vin och huvudvärk. Synd.

Söndag var det upp och hoppa å på med solglasögonen. Bilen till Timrå där det var dressyrtävlingar i finvädret. Hästskötare/fotograf var dagens uppdrag. Tycker jag klarade det galant förutom min lilla trötthetssvacka fram emot kvällen. Vilket kan ha haft en viss påverkan på ryttaren, för trötthet är ju lika med grymt bra humor... eller hur var det?

Men det har ju varit ombytta roller förr i tiden så nu är det payback time Anna!

Nu ikväll har jag efter en tur till Armani äntligen lyckats fått liv i min lilla dator igen. Passar på att rensa upp och spara undan saker innan den kraschar helt. Ser inte framemot det. Men jag lever ju på hoppet som du vet!

        

Efter påtryckningar har jag nu tagit mig samman och börjat skrivandet igen!

De närmaste dagarna har gett mig så mycket energi! Och under dessa dagar har jag även kommit till insikt. Insikten att jag borde ta klivet ut ur mina dagdrömmar och börja leva i nuet igen. Realisera lite mer. Är lätt att drömma sig bort och leva på hoppet. Jag är proffs på det, tro mig!

Helgen var fantastisk! Med en roadtrip till Anna i Eskilstuna och hennes "lilla party"... Tina, Emilie och jag tog volvon ner och körde genom ett soligt och vårigt Sverige under lördags förmiddagen. Väl framme blev det mat och vin och sedan var kvällen så gott som igång! Färden hem på söndagen var desto segare då man skulle färdas bakis 40mil i bil! Men med en uppmuntrande mat och glasspaus gick det fint ändå! Denna helg var verkligen nått jag behövde!

Vi måste snart göra om det igen, om inte annat finns det ju fler resmål, eftersom vi oldies goldies lyckats sprida ut oss bra i landet! Kanske det blir S-holm nästa gång, eller Umeå, vem vet?=)

Annars fördrivs mest dagarna här i staden. Fördriver tid tills jag kommit underfund med hur och vad jag ska göra under den närmaste framtiden. Flytta eller stanna? Jobba eller plugga? Har iaf sökt några utbildningar så jag har en valmöjlighet inför hösten. Men det är en bit till dess.

Har även skaffat mig en ny fyrbent vän som jag verkligen trivs med. Har någon att pyssla med igen och att hitta tillbaka till ridningen med, det som jag saknat så mycket under det senaste året! Men jag saknar trots allt min gamla älskade vän och får vissa skuldkänslor när jag tänker på hon som fortfarande finns där. Det går inte att undgå. Men tiden går och allt förändras. Och det är ändå skönt att komma tillbaka till mina gamla hemmiljöer, även om det nu inte skulle vara för alltid!

Men förresten man kanske kan få en helhetslösning där man får alla bitar av kakan?

Både den fina staden, boendet, utbildningen/jobbet, den perfekta mannen, den underbara hästen, det ljuvliga livet? Eller är det för mycket begärt?

Kanske ska det lämnas till drömmandet, jag skulle ju faktiskt bli realist nu.

Men faan det är så mycket tråkigare!