Ett AugustibarnsOrd

Jisses vilken strålande sommardag det har varit idag! Tvätten fick vänta och nästan hela min lediga dag spenderades ute! Över 20grader och mestadels sol, underebart. Visserligen fläcktade det på bra vissa stunder, vilket man även märker så här efteråt på både min rygg och i mitt ansikte.. Där sattes årets första svenska solbränna!

På en filt nere vid operan satt vi i stort sett hela dagen! Spelade backgammon, åt falafel och njöt! Så gött det har varit! Kvällen blev det först lite mat hos Julia, med hennes Emma som kock. Mkt gott med lax, bulgur- och grönsaksmix och god sås till. Sedan blev det en sväng förbi mig och sen  vidare för inhandlande av brownies och kaffe/the på 7eleven, slutligen landade vi nere vid klippan och röda sten! Fortfarande varmt ute fastän klockan var efter 22 och det är en dag i April! Hääärligt!

Senaste veckan har det verkligen varit underbart väder härnere. Strålande sol med värme och ett stort hopp om sommaren! Över en natt slog det bara till och plötsligt var alla uteserveringar och caféer öppna och fullsatta. Alla verkade vilja vara ute och försäljningen av solglasögon ökade ordentligt.

Pappa var ner på besök förra helgen vilket var mkt trevligt! Vi for hem till syster i Borås där vi var ut och åt på lördagskvällen och var på fotboll på söndan. Giffarna mot Elfsborg, vad resultatet blev behöver inte nämnas här.. men jag kan inte påstå att jag blev såå förvånad. Men skoj var det, trots att vi inte var så många där som hejjade på det blåa laget, men de stoppade ju inte Sjödins!

Måndagen hade jag klipptid hos Monika, så de andra for iväg tidigt på morgonen medan jag sov någon timme till innan det var dags för en promenad in till stan.

Allt har känts så lätt dessa dagar och en lycklig känsla har infunnits sig hos mig. Umgåtts med folk jag mår bra med, kompisar som man upptäcker nya sidor hos, framtida planer att se framemot. Så härligt!

                          

Men så dök de upp igen, molnen.

Idag var de tillbaka, både på himlen och hos mig. Besvikelse, förvirring, saknad och sympati. En enda mix av allt plus envisa muskelknutar och huvudvärk. Vad fan gör man då? Jo man gör som en kär vän nyss konstaterat, man tar på sig sitt skal med det inlärda leendet och går till jobbet. Vad kunde jag annars göra, stannat hemma i sängen med ansiktet nerborrat i kudden.. joo, det skulle väl ha varit det då. Jag hoppas bara att molntäcket spricker igen snart så solen tittar fram och kan lysa mig in på rätt väg. För detta tynger mig.

...på vad de höll på med här utanför på hållplatsen igår kväll. Halv tolv då jag precis gått och lagt mig, och försökte söva mig till sömns av det smått irriterande bi-ljudet från min ena timer, störs jag av ett högt oljud. Det parkerar en stor lastbil på andra sidan gatan, med motorn igång och med härliga orange-blinkande sirener på taket som lyser upp hela mitt rum. Mina svarta gardiner är inte direkt tjocka och släpper igenom lite väl mkt ljus... Förutom motorljudet så drar de igång med nått som ljudmässigt påminner om när grannen hemma i Sundsvall tvättar bilen. Nyfiken och smått förbaskad kravlar jag mig upp ur sängen och framtill fönstret där jag får se två män i sådana där färglada reflexdräkter ute på spårvagnshållplatsen med en högtryckstvätt i högsta högg. Precis när jag kollar ut så står den ena mannen och tvättar staketet medan den andre dansar lite på perrongen... Tror inte riktigt att jag förstod vad det var jag såg utspela sig därute så jag gick och la mig igen. Men efter ytterligare tio minuter var jag tvungen och kolla efter igen va sjutton de höll på med. De stod fortfarande med högtryckstvätten och siktade på staketet och perrongen som att de verkligen skulle vara ordentligt skitiga... Jag funderar på om det är sådär man gör. Far man runt och tvättar rent staketen och perrongerna med högtryckstvättar? Räcker inte regnandet? Och om man nu är tvungen att göra detta varför så sent på kvällen? Är det för att minimera risken att någon ska stå på perrongen eller är det för att man ska undvika att folk ifrågasätter till vilken nytta de gör det... Ja inte vet jag. Vet du?

Jag är tacksam för mina öronproppar och min ögonbindel, det är iaf vid sådana här tillfällen som de är guld!

Jag medger att jag inte har uppdaterat här på länge. Så jag tar mig i kragen och gör det nu. I alla fall Tina blir nöjd då.=)

Idag har det varit en sån härlig dag! Det är min andra lediga dag, vädret har varit underbart och jag har hunnit med så mkt, utan att det känns som jag stressat! Har kunnat prickat av så många saker på min "att-göra"-lista! Jag har även tagit en promenad till affären, lagat en paj och varit på mitt första riktiga friskis-jympa pass. Blev ett bas pass som var riktigt roligt. Om man ser till jobbighetsgraden så skulle jag nog gått på ett tuffare pass, men foten känns fortfarande av så då får det bli lungt i början! Sen är det bra att man får ordning på kordinationen med...
 
Far upp en sväng till Sundsvall första helgen i Maj. Har bokat biljetten upp, men ner får vänta. Hur länge jag stannar beror på om jag får ledigt från jobbet en dag. Utöver det har jag sökt ledigt en vecka vid midsommar, för antagligen jobbar jag kvar efter den 1 juni då nuvarande vik period tar slut. Men då blir det nog bara över sommarn och att jag gör nått annat till hösten. Sen har det blivit klart med utomlandsresa! Familjen far en vecka till Grekland i början av Augusti. Gött det ska bli!

Annars sen sist jag skrev så det inte hänt så mkt mer än att jag tränat spinning med dödens tränngsvärk som resultat, varit på kalas, på after-work, käkat tapas, jobbat, jobbat och jobbat lite till!

Nu ska jag roa mig med American Idol.