Ett AugustibarnsOrd

...det var just så det var.
Stod på jobbet idag och plockade med några galgar då jag helt plötsligt kommer att tänka på en kund jag hade i december som skulle åka utomlands. Hjälpte henna att plocka ihop en semester garderob och mer var det väl inte med det. Har inte sett henne någon fler gång och varför jag kom att tänka på henne just idag förstod jag inte riktigt. Men när är klar med plockandet och vänder mig om, vem är det inte som står några meter längre bort!?! Kvinnan. Hur i jisse namn gick det till?

Först tanken som bara dök upp och sedan står hon där. En ganska obehaglig känsla var det. Riktigt kusligt..
I vanliga fall händer det då och då liknande sammanträffanden. Såsom att man tänker på en viss person och i samma ögonblick ringer den, men då är det i varje fall någon man känner och har ett band till. Då är det märkligt att det sker men mest roligt,häftigt märkligt! Men detta.. detta var bara creepy!!

Då är jag tillbaka på plats igen. Efter en otroligt seg tågresa ner i söndags så är jag tillbaka i regnet och blåsten. Känner mig inte så mycket klokare sen förra inlägget, men jag försöker reda ut allt. 

Var iaf tillbaka på jobbet i måndags, halvtid nu första veckan. Men efter fyra timmar kändes det verkligen i fötterna. Inte bara den onda foten. Känns inte alls lockande med nästa veckas långpass. Men det var iaf kul att vara tillbaka och träffa alla igen! 

Idag är jag ledig, vilket innebar att det blev storstädning! Rummet behövde röjas upp då det stått nu den närmaste månaden, flera berg av alla tidningar som kommit under tiden, GT med alla dess bilagor. Sedan såg ju köket ut som ett helvete när jag kom hem i söndags! Fan att de inte kan städa ordentligt dessa grabbar! Men de hade ju iaf försökt, de hade sopat lite grann och men sen lämnat kvar det på skyffeln.. duktigt. Kanske det blir annorlunda snart. ena grabben flyttar ut nu till månadsskiftet, så då blir det väl en ny figur som flyttar in. Lite spännande sådär.

Till helgen kommer mamma ner på besök! ska bli så roligt, fastän det inte va så länge sen vi sågs.=)
Det blir en mor och döttrar helg då Mia också kommer till stan! Skoj, skoj! Får se vad vi tar och hittar på, men ett besök på Universeum är vi nog eniga om!

Nu ska jag äta en apelsin i min nystädade lilla tv-hörna! 

Inte haft något större intresse de senaste dagarna att uppdatera här. En orsak till det är att jag inte vet vad jag ska uttala mig om då det råder en sorts förvirring inom mig. En förvirring som för tillfället inte går att få bukt på. Sundsvall gör såhär mot mig.

Har en början till en klump i magen. En liten klump av rädsla. Rädslan över att mista någon som är oersättlig för mig. Och inget kan jag göra mer än att fortsätta hoppas. Ändå är det jag som kommer måsta svika först.

I detta tillfälliga tumult bland mina känslor inom mig finns det ljusglimtar. Ljusglimtar som gör det lättare att försöka bena upp dagen. Livet. Tackar gudarna för er.
Men det är väl så här det ska vara. Alla går igenom perioder, jag är inte speciell för det och inte heller är du..

Everybody´s got to learn sometimes

Aldrig har jag väl haft en mer musklad vad än nu. Den högra vaden som har fått arbeta hårt de senaste veckorna under allt kryckhoppande har verkligen biffat till sig. Man ser faktiskt skillnaden mellan de olika benen. Ser lite roligt ut, men jag tror inte man lägger märke till det så väl, förutom då jag påpekar det!

Annars har jag efter förmiddagens besök på sundsvalls sjukhus konstaterat att det kommer bli några dagar till i soffan här hemma. Sjukskriven på nytt, nu till den 24/2. Ja vad ska man säga. Och göra. Se det som en liten semester som min chef föreslog. Får väl se det så, men om det åtminstone kunnat varit sommar ute så man kunde gå ut. Is och kryckor är ingen bra kombination, specielt då kryckorna saknar brodd.

Så då tog det slut. Helt slut. Ett sista avsluatde kapitel. Så tråkigt och riktigt tragiskt därmed.

...det är bara förnamnet.

Igår ringde läkaren från Granlo vårdcentral. Hon hade fått min journal från ortopeden i Mölndal. Det visade sig att jag har en spricka i min fot, men att de i Mölndal lyckats skriva en siffra fel i mitt mobil nr, trots att jag fått uppge det minst tre gånger, och därför har jag inte hört något ifrån dem. Så nu blir det i slutet av veckan ett nytt besök för röntgen hos ortopeden häruppe. Innan dess är det fortfarande kryckorna och lugna aktiviteter som gäller.

Jag är så less nu på att inte kunna göra nånting. Att fördriva dagarna i antingen soffan eller fåtöljen med att se på film och läsa har tidigare kunnat vara nått man längtat efter. Men nu är jag fast här, då är det inte lika skönt längre. Jag läste ut Stieg Larssons andra bok på en och en halv dag. Den hela dagen läste jag så mycket att det till slut sved i ögonen av trötthet och det högra ögat hade blivit rödsprängt.

Men att fortsätta läsa blev som ett beroende. För Stieg Larssons böcker är riktigt, riktigt bra. Jag är så insnöad nu i dessa historier att jag börjar få svårt att avgöra vad som har hänt på riktigt. Är inne på sista etappen nu, luftslottet som sprängdes, men den avverkas som ljudbok istället.

Nä nu ska jag lägga mig tillrätta i soffan och lyssna vidare.

Längtan