Ett AugustibarnsOrd

Snön har fullkomligt vräkt ner de senaste dagarna i Sundsvall. Igår slutade det äntligen och en strimma sol tog sig fram på himmelen. Kan inte göra annat än att skratta åt mina klasskamrater som fascineras så över snö mängden som täcker hela staden! Alla söderbor verkar mäkta imponerad, men jag säger bara att i april lär de vara braaaa less!

Avslutade radioveckorna igår med redovisningar och hallongrottor. Sedan hjälpte jag Mikaela att flytta ut från ena huset på förrådet och in i det bredvid. Jag har muskelknutar idag. Kan bero på att jag hellre kör på taktiken ”varför gå flera gånger när man kan bära så mycket som möjligt på en gång”! Sen e jag ju sååå råstark med…;)

Men det blir nog fint i hennes lilla rum och nu slipper hon oroa sig för att imma-på-fönstret mannen ska stå utanför hennes fönster i mörkret!

After work blev det sedan med stora delar av klassen på Stads! Trevligt var det, men maten var inte så värst goo, väldigt blandat utbud.

Därefter blev det en sväng till förrådet för På spåret tittande, rödvin och chips innan jag tog bussen hem för att sedan slockna!

Idag blir jag hämtad vid halv ett och sedan bär det iväg ut till moster som flyttat till skogs. Där blir det lilla julafton med delar av släkten! Visst det kan låta konstigt att fira jul en gång till och en månad för sent, men bor man utspritt så är det inte lätt att samla all jämt.

Måste städa nu. Ikväll blir det antagligen förfest hos mig innan vi ger oss ut.

Vill Frida dansa så blir det dans!

Vart tog bilen vägen?

Idétorka och ingen motivation. Känns inte lovande. Morgondagen blir svår, jag behöver hjälp. Snälla!

”Help, I need somebody”

Livet är så orättvist.

I lördags fick jag beskedet att en fin och vacker vän till familjen gått bort i cancer. Akut insjuknat när kroppen gav upp. Det är svårt att förstå vad som hänt. Jag pendlar fram och tillbaka, ena stunden blir jag ledsen medan nästa stund känns det overkligt och som ingenting har skett.

Tänker på hennes familj, hennes barn. Mitt i tonåren och möter en sådan tragedi. Som att man inte har nog med sig själv i den åldern. Det är ofattbart. Situationen går verkligen inte att sätta sig in i. Finns inga ord för det.

Livet kan förändras alldeles för snabbt.

Livet är orättvist.  

”Some say love it is a razer that leaves your soul to blead”

Är alldeles för trött för att skriva något vettigt. Ligger däckad i soffan efter en hård vecka. Men fantastiskt rolig! Radio is the shit!

Med en fantastisk ljudsaga med namnet Knödeln, studiebesök på SR Västernorrland, egen prata om kaffe och bölle och ett blandat inför-helgen-program avslutas den första veckan och man kan inte göra så mycket annat än att se fram emot nästa!

Har även inom ett dygn lyckats få 3 gratisbiljetter till bion!
Var på mittnytt igår kväll och ingick i en fokusgrupp där man tack som hjälpen fick en biljett. De andra två ska komma hemskickade efter att jag och M ställde upp och fotades när vi satt vid datorerna på skolan och redigerade. Så i vår blir det allt bio!

Måste bara nämna att jag har ganska svårt för att ta komplimanger, men fick en sådan fin idag! Om jag inte visste att killen var gay så skulle man allt kunna tro att det raggades!;)

Mer komplimanger åt folket!





Ett sommarminne i vintermörkret!

Sabina och min slutliga examinationsuppgift i redigeringskursen blev äntligen inlämnad idag! Skööönt! Kändes som en lättnad efter allt slit, speciellt gårdagens 7 timmars pass som gick i den slitsamma bakfyllans tecken…

Det var med skräckblandad förtjusning nästa kurs körde igång imorse! 10 veckor väntar oss med radio, tv, tidning, webb, foto, en veckas redaktionsövning och praktik! På introduktionen pendlade man mellan ”Guud vad roligt!” och ”Shiiiit ska jag göra det där!”.  

Det kommer bli tufft, med 8.15-17 pass nästan varenda dag, uppgifter som ska lösas och begränsat med ledighet. Men det kommer förutom det, och förhoppningsvis, vara riktigt riktigt roligt!

Våran grupp börjar med radio!

Så idag efter lunchen var det träff i radiostudion där det gick igenom upplägget för de närmaste två dagarna. Pratade radio, målade gubbar och lyssnade på en massa blandade ljudklipp. Imorgon ska vi lära oss tekniken och sedan är det bara att köra!

Dagens uppmaning av våran radiolärare, som av någon outgrundlig anledning vände sig mot mig när han sa det, var att ”Gänga dig inte med en journalist, de saknar taktkänsla”.

Tänk vad vi får lära oss på journalistutbildningen!

”I am not afraid to keep on living
I am not afraid to walk this world alone
Honey if you stay, I'll be forgiven
Nothing you can say can stop me going home”

Livet som student är för tillfället inte tillfredsställande!

Föredrar pausunderhållning istället för tentaplugg!

Trots att det var föreläsning redan 08.15 imorse och väckarklockan ringde alldeles för tidigt, speciellt med tanke på att jag fortfarande har väldiga problem att somna på kvällarna, så blev det en riktigt bra dag!

Praktikplatsen äntligen klar, Dagbladet här på hemmaplanen i två veckor! Gött!

Sedan fick jag återupptäcka spinningdjävulen i mig! Blodad tand av kvällens pulsklocke pass. Så nu jäklar ska här börjas trampa igen! Roligt var det också att jag fick med mig sällskap, hela fyra pers! Det måste upprepas flickor!

”Rise up this mornin',
Smiled with the risin' sun,
Three little birds
Pitch by my doorstep
Singin' sweet songs...

...Don't worry about a thing,
'Cause every little thing gonna be all right."

-B. Marley

Jag gjorde ett fynd idag! Blev så glad, sen insåg jag att fyndet var mer ett halvt bottennapp. Redan i höstas såg jag en fin glasostkupa på loppis och tänkte att den skulle man allt ha haft. Idag blev det en tur förbi fyndlagret och jag fann en glasostkupa efter en del letande mellan hyllorna! Lycka! Men vid närmare beskådning av kupan och dess fat så inser vi att de inte ens passar ihop. Fatet var alldeles för litet så kupan stod och vägde på ena kanten. Vad fyller den för funktion då ostkupan om den inte håller tätt?

Så det blev inget köp och letandet går vidare. Köpte mig däremot en ordentlig vinöppnare så nu är det fritt fram även för flaskor utan skruvkork!

Gjorde stan igår med Tina och spenderade en del pengar. Det är allt bra konstigt att man inte ses oftare än vad man gör, när man ändå bor i samma stad. Men dagarna går för snabbt och det är för mycket som man ska lyckas fylla de med. Men jag ska ta upp mitt ego tränande igen, med start imorgon med spinning(!) och core, så nu kommer vi kunna gå på pass tillsammans igen!

Igår blev jag även riktigt förvånad. Medan jag väntade på Tina så gick jag in på stadium och kollade på träningskläder. Då på andra sidan klädställning står en lärare som jag hade när jag gick på högstadiet. Tänkte att jag gör en chansning så jag säger ”Hej, visst är det väl Malin?”. hon kollar upp och säger ”Jaa men vänta det är ju Linnéa, eller hur?”.

Det är nio år sedan hon hade mig som elev, ändå minns hon mitt namn, vilken klass jag gick i och vilka ämnen jag läst. Imponerande! Men det var ju roligt att man gjort intryck på någon som minns en efter så många år. Undra vilket intryck jag gav henne egentligen?

Kan det ha varit min och Andreas ”fantastiska” redovisning om Barbies historia nån gång där under åttan som satte sina spår… Kanske kanske…


  

Who will use them? Frågan vi ställt oss.



"Allting blir så vackert genom mina solglasögon"

Jag har fullkomligt vänt på dygnet nu under julen och det har väl inte varit något fel med det. Det har istället varit riktigt gött att sitta uppe tills alla andra hemma i huset har somnat eller tills alla ljud runt om lägenheten tystnat. (Förutom ljudet från mitt kylskåp som lever ett eget liv och aldrig lämnar en ifred.)

Grejen är ju den att jag alltid har varit en person som behöver mycket sömn för att fungera. Mycket sömn och sena nätter innebär långa sovmornar. Kanske för långa så man missar den största delen av dygnets ljusa timmar, för det är ju lite ont om de såhär i vintertid.

Men det största problem med friheterna jag tagit mig med omställandet av dygnet kommer nu när man måste försöka komma in det vardagliga igen. Jag har verkligen försökt de senaste två kvällarna att komma i säng i vettig tid, men problemet då är att jag verkligen inte kan somna! Igår hade jag till och med frivilligt ställt väckarklockan, men tog mig ändå inte upp! Och på kvällen gick det inte att somna heller. Vet inte riktigt vad jag ska göra!

Behöver omedelbar sömnhjälp, Tack!  

”You've got to get yourself together
You've got stuck in a moment
And now you can't get out of it”

-U2

”Det tar ett tag för mig, jag kanske glömmer hur man gör

sist var himlen vit som papper ovanför

Men jag har slutat säga nej, nu ska jag göra vad jag kan

jag ska riva mina murar tills vi ser varann

För jag vet vem jag är när jag är hos dig

Jag har aldrig fått ihop modell och verklighet

Jag tankar nya tankar, men långsamt som du vet

Så jag lovar ingenting, jag säger hellre förlåt

Vi ska va dom vi vill vara hellre nu än efteråt

För jag vet vem jag är när jag är hos dig

 

Jag har inte sagt till nån, att du blev kvar här igår

fast det är svårt att hålla tyst när alla frågar hur det går

För jag vet vem jag är när jag är hos dig”

- Melissa Horn

Igår kväll sände Svt Robbie Williams första fullängdskonsert i London sedan 2006. Det är en speciell man den där Robbie, på flera vis, om inte annat så levererar han på scen!

Konserten fick mig att minnas tillbaka till den där natten för snart ett år sedan då vi efter en utekväll på Chawengs klubbar på Koh Samui kommer hem till våra stora gröna dubbelsängar där vi bäddar ner oss och slår på våran tv. Där håller samma man som igår sin otroliga konsert från Knebworth 2003 vilket slutar med tårar när numret med "feel" når sin absoluta topp.  

Det kändes som att det var först igår som året faktiskt knöts ihop. När jag började blicka tillbaka så känns det som att 2009 var ett avgörande år som gett mig så mycket.

Jag brukar inte vara en av dom som sammanfattar sina år med ord, men 2009 är fan värt det!

2009 var då…

… jag gav mig ut som backpacker, ett liv som skilde sig helt från det vardagliga. Det livet var underbart, krävande, avslappnande, slitsamt, roligt, nyttigt, spännande!, underhållande och absolut inget som jag ångrat i efterhand!

Rafting i Borneo, tatuering i Phi Phi, sjukhusbesök i Kuala Lumpor, nära-döden-biljakt i Patong, härliga festnätter på Koh Samui, tuk-tuk färder i Bangkok, moppe tur på Langkawi, aggressiva apor på Long beach, natt zoo i Singapore, kaoset i Vietnam och det fullkomliga paradiset på Koh Lipe! Det är egentligen alldeles för svårt att sätt ord till allt man upplevt och alla människor man lärde känna under tiden, men det var outstanding!  

… jag introducerades till en av de bästa vännerna jag någonsin haft, i hästväg. Armani var det bästa som kunde hända efter hemkomsten och häst med bättre personlighet får man leta efter.

Jag gjorde planer, drömmar, sökte till högskola/universitet, kom in på universitet, vissa drömmar grusades, andra planer gjordes.

Fick konstaterat av läkare att det är ju något fel på mig, men inget allvarligt…

Träningskort på ego var min räddare under våren/sommaren. Planerande och utförande av möhippa präglade även sommaren.

… jag återigen fick se The Boss, denna gång på ett fullsatt stadion i svensk kvällssol och med alla de rätta låtarna! Fortsatte musikåret med U2 i götet med en stor show och en nyfiken berguv. Introducerades till Hoffmaestro och såg de inta Sundsvall. Sjöng mig hes vid Fibes oh Fibes! stadsbesök. Och har förträngt gatufestens årliga musikfestförsök.

Flyttade till studentrum, flyttade ut. Köpte bostadsrätt, tog lån och betalar tv-licens.

Tog mig till Eskilstuna och Halmstad för första gången.

… allt handlade om känslan. Bröllop i dubbel bemärkelse. Sommarbröllop vid vattnet för kusin och höstbröllop för älskade syster i en vacker liten kyrka i Roasjö. Fick vid det senare agera brudtärna och jag lyckades både hålla mig från tårar och hålla ett litet tal.

Jag har funnit så många nya vänner under året. Börjat tappat kontakt med andra.

Upptäckt att gamla vänner finns kvar och banden fortfarande starka.

Har förälskat mig. Ångrat mig och ångrat mig igen. Sett separationer som man inte trodde skulle ske. Fått en sån fin vän som jag har årets början och många av dess äventyr att tacka för.

… jag grät för en väns hemska öde och fick perspektiv på saker.

Bedrövats över samhället i lever i. Gråtit igen. Fått tidigare outtalad fakta och har känt ett visst hat och oförstånd växa inom mig. Insett att saker förändras.

… jag tillät mig att drömma, skratta, umgås, älska och leva.

Detta är bara en del av året, och det finns så många fler minnen. Och fastän jag har svårt att tänka mig hur 2010 kommer att bli, hoppas jag verkligen att det blir en bra uppföljare på det gångna året.

To be continued my dear friend!

 Början...

...och Slutet.